Trädgården

"Ännu har jag, när jag vaknar till den underbara skönhet, som från Strand möter blicken, känslan av att leva i en dröm. Men när jag så i tio, tolv timmar arbetat med all slags utomhussysslor, märker jag nog att det är i verklighetens motståndsrika värld, jag ännu lever! Att förhjälpa stället att bli ännu härligare än naturen gjort det, är mitt mål. Den mycket besvärliga, emedan skarpt sluttande, marken bereder ständiga mödor av många slag. T.ex. återstoderna - i form av stenar - från en fordom här förbifaren glaciär har vållat mycket arbete; de från de stora träden fallande blommorna om våren, liksom löven och ollonen om hösten, förorsakar också upprepade arbeten.

Och så alla planteringar! T.o.m. att plantera gräs har varit en av uppgifterna, ty grässådden har på skarpa sluttningar gång efter gång misslyckats. Vidare att sätta in nya slags vildblommor jämte de många, som redan finns. Bortskaffandet av alla byggrester och av allt ogräs, som vill kväva den ädlare växtligheten, har fordrat ihärdiga mödor. När Strand blir färdigt skall ingen ana hur oerhört här arbetats. Men då skall varje fläck dofta av blommor och lysa av färger och genom uthuggningar i ena fallet, planteringar i det andra, de vackraste inramningar ha danats till de tavlor, Vättern bjuder." (utdrag ur artikel i Julfacklan 1912)

Trädgårdsutskottet på Strand

Under åren 2004 - 2013 var Strands trädgårdsutskott verksamt med att utarbeta förslag för:

"att återställa Strands trädgård efter Ellen Keys egna önskemål och efter vad som är praktiskt möjligt i parken".

Detta skulle genomföras genom:

"att samlas i en grupp av trädgårdsentusiaster och sakkunniga, studera äldre listor och ritningar och dokument för att kunna ta fram förslag och skiss på trädgårdsrestaurering att genomföra i faser, presentera för Stiftelsen Strand tillsammans med finansieringsförslag."

En rad restaureringar har tack vare TU's arbete blivit möjliga och genomföra. En dokumentation av detta finns i skriften: Att förverkliga en vision - Ellen Keys trädgård, av Inga Wallenqvist, 2010.